New york, new york, skitigt och fyllt av efterblivna utlänningar

New york suger
Staden är skitig som fan, och folket där ar trøga och otrevliga.
Västkusten av Usa var fruktansvärt nice, det skal jag komma tillbaks till när jag fått vila lite.

Sitter i Oslo och väntar, flyget gick fint, lite førsenat pga många plan som ville lyfta från flygplatsen så vi fick stå pa marken i en och en halv timme.
Kriss deckade innan vi lyft och sov som en stock ett tag, vaknade när vi lyfte och sedan kunde ingen av oss sova mer. Skitfilmer på skärmarna, 27 klänningar och någon skräpig gammal pokerfilm. Men lite var filmat inne på Picasso på Bellagio så det var coolt, satt jag å smålog, där hade vi en fin kväll.
Väl i Oslo så fick jag reda p att det brinner på bergensbanan så alla tåg är inställda... pust...suck...
Alltid något som ska skita sig när jag ska ut å resa.
Jag vinkade av Kriss på bussen och sitter nu strandad här i Oslo och hoppas på alternativa transportmedel.

Det førsta jag tänkte när jag landade var att det var så jävla skønt att vara hemma. Inte bara før att det är strålande solsken, 29c varmt och grønt øverallt, utan før att folk faktiskt har huvuderna med sig här folk lyssnar när man pratar med dom och majoriteten är faktiskt inte efterblivna.

Manniskor, parasiter och svarta hal.

Alla har vi olika saker att bidra med i vara liv.
Sattet vi hanterar manniskor ar ett av dom.
Sjalv hoppas jag att jag bidrar med nagot nar jag umgas med folk.
Men jag har upptackt manga andra som tar sig frammat i livet med andra medel.
Dom har alltid funnits dar, energi-vampyrer eller parasiter som jag hellre kallar dom.
Manniskor som inte direkt har nagot intresant att bidra med sa dom suger i sig energi fran andra.
Dessa manniskor irriterar mig som fan.
Att hela tiden komma med negativa inspel itstallet for att komma med nagot konstruktivt sa lagger dom sin tid pa att bryta ner det nagon annan byggt upp.
Kanske ar dom nodvandiga for att upratthalla balansen i vardagen, men jag ser mig garna ett liv utan dom.
Parasiter som suger energi fran sing vard, en enkelriktad symbios, som klanger sig fast med medel som sjalvomkan och folks goda vilja och samvete.

Hoppas jag kan urskilja tyoen i framtiden och halla mig undan.