Hemma i Swedala

Sverige, vilket skitland, regnet stod som spön i backen när jag landade med planet.
Jag gick in på Pressbyrån på Malmös centralstation för att köpa senaste nummret av Decanter, kön var lång, det var mycket folk i affären men allt var tyst, ingen sa något, inga blickar utbyttes, ingen hälsade på någon, alla var helt tysta. Folk gick runt med blickarna fästa i golvet framför fötterna eller stirrande tomt på någon pinal i någon hylla, som om dom hade något att dölja, något att skämmas för. Jag gick ur affären utan att ha sagt ett ord, inte ens till kassörskan som kort och utan ögonkontakt upplyst mig om vad jag skulle betala för min tidning. Tystnaden låg som ett kallt täcke över hela butiken. För mig var det kusligt.

På tåget så hamnade jag ihop med 12 fulla skånska pensionärer som hade haft en utflykt för att beskåda turning torsor och dricka Gammeldansk. Dom var mer högljuda än dom kringvarande ungdomsgängen som förfestade på tåget. Jag småpratade lite med en full tant som beklagade sig över att folk påstod att "Skånskan inte var ett språk utan ett läte", hon hade läst det i en insändare och ältade detta om och om igen. Jag gjorde ett tappert försök att stödja hennes sak samtidigt som jag försökte få henne att se en större bild av det hela, alla språk i världen, alla dialekter. Men för henne så fanns det bara skåningar och andra. Utanför sveriges gränser fanns bara Danmark i hennes värld, jag tröttnade och gick tillbaka till min Decanter och en kvällstidning.

I kvällsposten stod det bara massa skit, en familj hade åkt till kreta och blivit matförgiftade, det tog upp ett uppslag med bilder på "före och efter krisen", någon i något ungdomsparti hade ringt och frågat ett annat ungdomsparti efter hemmliga uppgifter, "spionskandal inför valet", allt annat som stod var klagan och gnäll, det är det som det svenska folket går igång på. Klagan och gnäll, honörsord i vårt samhälle.

På bussen satt det två unga nynazister som störde min tillvaro med sitt trångsynta brölande om idiotiska saker. Dom "vet tamejfan vem jag är, jag är en Svensk viking, säger någon något annat så ska jag skära huvet av den faan!... Ja, jävla blattar ut med dom allihopa bara, bögjävlarna åsså... fan va fulla vi ska bli ikväll... ja tamejfan, så slår jag ner honom..."
Själv satt jag och lyssnade, jag skämdes för mitt land och mycket av den kulturen som vi har här, jag längtar redan bort, hem till Spanien eller bort till Sydafrika.
Imorgon kanske blir en bättre dag?