Vinbesök
Vårt andra försök att hyra bil och åka runt på vingårdar började sämmre än det första, men som tur var så fortsatte det inte i samma stil.
Vi skulle upp vid 07.30 för att hyra bil, försov oss till 10.30 och det var nastan omöjligt att få tag på en bil, alla var uppbokade, men tillslut fick vi tag i en.
Tryckte i oss en Döner Kebab medans firman körde fram bilen, sedan bar det av mot Miguel Oliver för att kolla på anläggningen och prova vin. Väl där så blev vi mottagna av en trevlig tysk dam som visade runt oss i en öde källare, hon berattde lite om vinet, det var bra men inte super. Så jag gar snabbt över till vårt besök hos Ribas.
Efter Miguel så gav vi ut oss på jakt efte Anigma Negra gården, hittade lite ledtrådar som ledde fram oss till en vinbutik i en by som heter Felanitix, där traffade vi en vinentusiast som höll långa föredrag om flaskorna i ställen, allt fran Vega Sicilia och Flor de Pingus till rustika flaskor som ingen hört talas om. På sluttampen förklarade hon att AN gården inte tog emot besökare, nu började klockan bli mycket.
I besvikelsen över att inte besökt AN så ringde vi upp Ribas. En trevlig kvinna svarade, hon förklarade att dom hade stängt men att hon kunde öppna om vi sa exakt när vi skulle komma. 16.00 sa vi och tryckte gasen i botten. Anlände 5 min sent, men det är nog spanjorerna vana vid. (det står +/-15 min på busstiderna).
Kvinnan som var ansvarig för rösten i luren vad dottern på ägorna, en entusiastisk vinmakarinna i min egna ålder, kanske min nästa ex-fru.
Vi presenterade oss, hon hette Marta Martir, min blivande exfru tyckte att vi skulle börja turen ute på fälten, så vi hoppade alla in i vår hyrbil och drog ut på vinfälten, pratade om uppbindningssystem, Goblet, sjukdommar och lokala druvsorter. Det visade sig att dom hade börjat odla en tidigare utrotad lokal druva, dom hade återupptäckt den hos en druvfanatiker som hade två plantor. Dessa två plantor förökades och nu har dom flera rader av denna druva på fältet, Gargollassa är namnet och den druva som genom tiderna ansetts som Mallorcas kvalitetsdruva, men förkastats pga dålig produktivitet och ojämn mognad. Det blev mycket snack om denna druva, Ribas tillverkade bara två fat vin om året och 2004 var andra året som vinet producerats, vi köpte självklart en låda.
Efter utflykten på fältet (och snigel-lunchen) så fortsatte vi in i vineriet där Marta inledde med att låta oss prova den ojästa musten från Chardonnay som precis skördats. Rostfria tankar, epoxy, och ekfat, allt undersöktes noga sammtidigt som min nästa exfru underhölls med professionella frågor om oneologi, varvat med privata frågor om utbildning, erfarenhet, ambitioner om familjen. Allt var nästan perfekt.
Dottern hade stora ambitioner om att göra vin i världsklass, brodern likaså, men modern var mer inställd på att tjäna pengar, en kompromiss fick bli lösningen.
Under hela besöket så svansade en stor hund runt våra fötter, jag klarade inte av att inte leka lite med den, där jag springer runt på Ribas med min blivande exfru, vänner och en hund som gör allt i dess makt för att beröva mig fotbollen, ja då kan jag erkänna att jag trivdes :D
Sedan var det dags för oss att gå in i provsmakningsrummet, inledde med deras standard vitt, det var inget att hurra över, men eftersom allt flytit på så bra, vi hade intresse och Marta hade intresse av att berätta så plockade hon fram lite prestigeviner som annars inte bjuds på till vanligt folk. Deras Sió Contrast vit, en 100% Chenin Blanc som mognat på fransk ek, var ett jävligt nice vin, närmade sig Borgogne i doften, men kunde inte hålla måttet i smaken, men ruskigt trevligt projekt, lite annorlunda. Dom odlade mest Chenin för att bidra med syra till dom annars ganska syrafattiga blandningarna, Chenin ligger gärna på 7g tartaric acid, dom andra kan bli så mogna att dom går ner mot 4, för vanliga konsumenter anses 5,5 vara det optimala, så dom andra får syrasättas med Chenin eller co2-is, men kol att dom gör en druvren.
Även det röda provades självklart, med start på standarden, men en bit upp i skalan så avbryts vi abrupt då Marta kom på att hon hade ett möte med någon släkting, hon hade haft så trevligt dom 2h som vi gått runt å snackat på ägorna att hon glömt bort tiden, det hade även vi. Vi fick packa in allt vin i bilen, slänga in oss själva och trycka plattan i botten. Det skulle ju handlas oxå innan bilen skulle vara tillbaks, för vi skulle ha Svensk-afton i lägenheten, kockarna skulle komma vid 23, sedan skulle resten av hotellet komma vid 01.00 och det skulle festas.
Festande blev det oxå, men inte så uppstyrt som vi först hade trott, alla anlände huller om buller, jag stod naken på rummet när dom första kom instövlande.
Jag förstår nu varför spanjorer inte har fest i lägenheten, alla gick med skorna på, dom fimpade på golvet, ville dom inte ha snappsen så hällde dom den i soffan, kastade ostbågar på varandra, hade man gjort så i sverige hade man blivit utslängd, men inte här, här är det standard, för dom är vana vid att vara på en strand, inte i ett hem.